Livet var helt plötsligt jävligt bra igen, enda fram tills väckarklockan ringde. Jag tvingade mig som vanligt upp ur sängen och gick till skolan. Idag skulle vi spela volleyboll. För den som känner mig, något så när väl, vet att volleyboll + olivia är lika med en inte alls så bra kombination. Mina team8s, som jag spelat med tidigare, visste att det var bara till att hålla sig undan. Som tur var träffade jag bara en skalle idag, och otroligt nog var det min egen. Hur jag gjorde vet jag inte. Jag sköt, tittade på sara, sen small det och jag sa aj.
Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge och jag har aldrig varit mer övertygad om att volleyboll absolut inte är min grej.