It ain't a question of "how", just a matter of when.

Jag vet inte riktigt vad som är felet. Det känns bara som att jag har ett evigt mörker inom mig och jag vet inte riktigt vad jag vill, vad jag känner eller hur jag igentligen mår.
De enda jag är riktigt säkert är att jag är trött, otroligt trött, och att jag inte längre vet vilka jag kan lita på. Det är nästan som att tiden håller på att stanna och verkligheten bara glider längre & längre ifrån mig. 
Jag behöver få en rätsida på det här.
Skolan börjar igen på måndag och det är nästan på tiden. I mitt liv händer det ingenting så då kan man lika gärna sätta sig i skolbänken igen och fördriva tiden på de sättet.   

Och imorgon är det dansgala och hundra års jubeleum här i byn. Hppas på att morgondagen blir bättre än denna, just nu har jag inga förhoppningar alls. Jag håller bara tummarna och hoppas på det bästa.
LOVE  ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0