Dagens lärpenning: om någon slår dig och du ber den att sluta, så kommer ännu fler att börja slå dig.

Min dag började riktigt usel för att vara ärlig. Min mobil försvann, vilket igentligen inte är så ovanligt eftersom jag alltid slarvar bort den (varför jag ens gör mig besväret med att äga en telefon vet jag inte). Med idag var den verkligen borta så jag fick sätta upp en efterlysning här hemma. På grund av letandet efter telefonen så blev jag en halv evighet sen till skolan där jag möttes av en dator som inte alls ville fungera som jag ansåg att den borde.
Dagen startade alltså inge vidare för min del.
Frågan är hur den kommer att fortsätta...
Jag anar oråd.



För övrigt har jag fått en stor glugg mellan mina framtänder...  VARFÖR?!

Livet var helt plötsligt jävligt bra igen, enda fram tills väckarklockan ringde. Jag tvingade mig som vanligt upp ur sängen och gick till skolan. Idag skulle vi spela volleyboll. För den som känner mig, något så när väl, vet att volleyboll + olivia är lika med en inte alls så bra kombination. Mina team8s, som jag spelat med tidigare, visste att det var bara till att hålla sig undan. Som tur var träffade jag bara en skalle idag, och otroligt nog var det min egen. Hur jag gjorde vet jag inte. Jag sköt, tittade på sara, sen small det och jag sa aj.
Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge och jag har aldrig varit mer övertygad om att volleyboll absolut inte är min grej.

Idag tog jag äntligen tag i alla de saker jag verkligen måste göra, styrde upp mitt liv så att säga.
Eller... jag har iaf skrivit en lista på allt som behöver göras och det ser jag som ett stort steg mot förbättring. Listan blev lång.
FÖR lång.
Man behöver inte titta på den speciellt länge för att inse att jag verkligen inte borde sitta här (vid datorn alltså), utan jag borde ta tag i mina läxor istället.
Förutom att jag under dagen skrev den längsta lista jag någonsin skrivit så blev jag väldigt deprimerad också. Konstigt. 

Solen skiner och det är förbannat kallt. Av någon anledning whinar alla? Det är för fan vinter, i norrland dessutom. Det är ALLTID kallt som fan. Själv är jag utrustad för att möta kylan, jag vann nämligen ett par tjocktjockar (läs. tjocksockar) när jag befann mig i byn.
Och ja, jag är nöjd.


(de är som vanliga sockar fast tjocka)