It ain't a question of "how", just a matter of when.
Jag vet inte riktigt vad som är felet. Det känns bara som att jag har ett evigt mörker inom mig och jag vet inte riktigt vad jag vill, vad jag känner eller hur jag igentligen mår.
De enda jag är riktigt säkert är att jag är trött, otroligt trött, och att jag inte längre vet vilka jag kan lita på. Det är nästan som att tiden håller på att stanna och verkligheten bara glider längre & längre ifrån mig.
De enda jag är riktigt säkert är att jag är trött, otroligt trött, och att jag inte längre vet vilka jag kan lita på. Det är nästan som att tiden håller på att stanna och verkligheten bara glider längre & längre ifrån mig.
Jag behöver få en rätsida på det här.
Skolan börjar igen på måndag och det är nästan på tiden. I mitt liv händer det ingenting så då kan man lika gärna sätta sig i skolbänken igen och fördriva tiden på de sättet.
Och imorgon är det dansgala och hundra års jubeleum här i byn. Hppas på att morgondagen blir bättre än denna, just nu har jag inga förhoppningar alls. Jag håller bara tummarna och hoppas på det bästa.
LOVE ♥
Skolan börjar igen på måndag och det är nästan på tiden. I mitt liv händer det ingenting så då kan man lika gärna sätta sig i skolbänken igen och fördriva tiden på de sättet.
Och imorgon är det dansgala och hundra års jubeleum här i byn. Hppas på att morgondagen blir bättre än denna, just nu har jag inga förhoppningar alls. Jag håller bara tummarna och hoppas på det bästa.
LOVE ♥
Välkommen till min nya blogg!
Jag har ingen aning om hur jag ska börja... "Hej och välkommen till min nya blogg " känns ganska tamt och väldigt opersonligt. Man vill ju ha en början som låter lite spännande och som får en att vilja läsa mera.
För hur kul är det på en skala att läsa något som både är opersonligt, obegripligt och ointressant? - Inte roligt alls, enligt mig. Jag tror att första meningen är den viktigaste. Den måste vara slående, den måste ha "det". De där lilla extra som får en att vilja fortsätta läsa. Men för stunden har jag varken en mening som är slående eller en mening som har just "det"
Jag får klura en stund till och åter komma med en super mening senare.
Som vi alla ser så har jag fått för mig att börja "blogga". Varför? det vet jag faktiskt inte. Men jag har mina aningar om att de är för att jag är en väldigt osäker och förvirrad människa, åtminstonde för stunden, som behöver få en liten rätsida på tillvaron.
Ärligt talat så känns de som att det skulle vara en enorm lättnad att få skriva ner allt de där som jag aldrig pratar om, inte har någon att prata med det om.
Visst, jag skulle lika gärna kunna skriva ner allt i en dagbok men det är något som är lite mer lockande med att kunna skriva ner det någonstans där jag vet att folk sedan kan läsa det och möjligen känna igen sig. Det är ju ändå det som är tjusningen men det hela, att läsa det någon annan skrivit och känna igen sig.
Återigen till mitt stora problen med att hitta en början. Jag är mycket väl medveten om att det redan finns en medning i början och en massa text därefter. Meningen är inte slående och den innehåller inte heller "det", men den får duga. För en sak är den åtminstonde, personlig .
LOVE ♥
För hur kul är det på en skala att läsa något som både är opersonligt, obegripligt och ointressant? - Inte roligt alls, enligt mig. Jag tror att första meningen är den viktigaste. Den måste vara slående, den måste ha "det". De där lilla extra som får en att vilja fortsätta läsa. Men för stunden har jag varken en mening som är slående eller en mening som har just "det"
Jag får klura en stund till och åter komma med en super mening senare.
Som vi alla ser så har jag fått för mig att börja "blogga". Varför? det vet jag faktiskt inte. Men jag har mina aningar om att de är för att jag är en väldigt osäker och förvirrad människa, åtminstonde för stunden, som behöver få en liten rätsida på tillvaron.
Ärligt talat så känns de som att det skulle vara en enorm lättnad att få skriva ner allt de där som jag aldrig pratar om, inte har någon att prata med det om.
Visst, jag skulle lika gärna kunna skriva ner allt i en dagbok men det är något som är lite mer lockande med att kunna skriva ner det någonstans där jag vet att folk sedan kan läsa det och möjligen känna igen sig. Det är ju ändå det som är tjusningen men det hela, att läsa det någon annan skrivit och känna igen sig.
Återigen till mitt stora problen med att hitta en början. Jag är mycket väl medveten om att det redan finns en medning i början och en massa text därefter. Meningen är inte slående och den innehåller inte heller "det", men den får duga. För en sak är den åtminstonde, personlig .
LOVE ♥
