Ibland blir inte saker och ting som man tänkt sig. Men det är väl helt enkelt så det är med livet, fast vad vet jag?  Trots att ödet/Gud/livet/någon annan mäktig snubbe hängt ett moln ovanför mitt huvud och slagit mig på käften så tänker jag bita ihop och fortsätta med min grej, så de så.

Istället ska jag fokusera på något roligt, som här om fredagen då jag och mina kollegor tog vårt pick och pack och åkte ner till globen på konferans. Där på kvällen var det en slags "statoilgalan" där ett antal artister uppträdde och Filip & Fredrik var värdpar. Kulkulkul.
Min lillasyster har sedan melodofestivalen varit väldigt förtjust (läs. stört kär) i Erik Saade, lika så min kusin, mina kompisar osv.
Gissa vem som uppträdde där? Just det - Eriko himself.
Gissa vem som stod längst fram? ...HEHEHE
Nu är det så att jag inte är nöjd fören jag är värst, så att bara se honom var för mig inte riktigt tillräckligt (det hade ju syrran, min kusin, mina kompisar osv. redan gjort). Så som den lilla groupien jag är sträckte jag mig fram och fick tag i hans fot och typ smekte den lite och... Fan, nu inser jag hur sjukt det här är! Jag tog på hans fot? Nu får jag väl ändå ge mig...
Jag säger då det, tur att jag inte kommer träffa han igen!